Podcasting som ett lärandeverktyg?

Podcasting lovar flera fördelar som ett lärandeverktyg inkluderat dess portability. Men hur ser egentligen studenternas vilja ut att använda digital audiosoftware som en lärande verktyg?
Internets möjligheter att erbjuda lärande material som digital content är ideal. Självklart påverkad av framfarten när det kommer till bandbredd, persondatorer samt användandet av portabla mediaspelare. Tillskillnad från tryckt media så inkluderas nu bl a möjligheten att visa känslor samt personalisering i större utsträckning. Om vi omsätter detta till institutionsnivå så erbjuds nu utbildare att möta dagens studenter där studenterna finns och verkar (på Internet och på audiospelare).

Om vi ser till podcasting ut en företagsaspekt så används podcasting i många sammanhang för att promota nya produkter och service erbjudande. Det handlar om att bygga upp en community och därigenom ett starkare märke (märkesallians). Företagen ser också podcasting som en alternativ kommunikationskanal där de har möjlighet att både nå ut externt men även internt.

Att podcasting erbjuder potential som supplement till klassrummet för att nå ut till studenterna är många skriande överens om men hur ser det egentligen ut när det kommer till studenternas vilja till att integrera podcasting i sin lärande process? Frågor vilka i hög grad är relevanta i dessa sammanhang är om studenterna uppfattar teknologin kring podcasting lätthanterlig? Intressant för mig att veta är även vilken teknologi och vilken mjukvara de uppskattar? Uppfattar studenterna ett mervärde i och med podcasting? Accepteras podcasting som ett lärande verktyg och är det skillnad i uppfattning baserat på utbildningsnivå, ålder eller kön? Kommer tidigare erfarenheter av podcast påverka studentens uppträdande och användande?

I artikeln ”Podcasting in the Learning Environment: From Podcasts for the Learning Community, Towards the Integration of Podcasts within the Elementary Learning Enviroment” så definierar man vad som kallas “Learningcasting” vilket här är en sammansättning av orden Learning and broadcasting. Man beskriver Learningcasts som användbar multimedia då man här kan innesluta såväl bild som ljud men också givet att innehållet är designat för att uppnå önskvärda learning outcomes.

Om vi sätter samman Learningcasts med Vygotskys tankar om vikten av lärande miljöer så kan man då tänka sig att studentens förståelse för kunskap i vad man skulle kunna kalla en konceptuell tidsålder ökar studentens engagemang. Detta stödjs bl a av det resultat som presenteras i artikeln “Evaluation of the Effectiveness of podcasting in Teaching and Learning” där man jämfört två grupper av studenter. Den ena gruppen fick ta del av klassrumsföreläsning medan den andra gruppen fick ta del av samma innehåll fast podcastat. Gruppen som tagit del av podcasting materialet påvisade vid sluttest djupare inlärning och var mer nöjda än de som ej tagit del av det podcastade materialet. Studien tittade både på de kognitiva effekterna så som learning effectivness och performance liksom de affektiva effekterna så som satisfaction, autonomy, anxiety, motivation och participation. Även om studien visade att podcasting hade en positiv effekt på learning effectivness och studenternas satisfaction så hade det ingen effekt då det kom till anxiety, participation, autonomy, motivation eller performance. I beaktande bör man dock ha kursens format (distanskurs).

Användandet av ny technologi så som podcasting visar alltså att det kan ha en positiv effekt på vissa studenters outcome. Viktigt att komma ihåg i dessa sammanhang, vilket också flera pekar på är kunskapen kring podcastingens inverkan på studenternas djupinlärning enbart bör ligga som grund för att möjliggöra så goda val som möjligt då det kommer till det enskilda universitetets pedagogiska support.